ångesten börjar krypa på nu och helst skulle jag bara vilja krypa ner under täcket och ligga där tills söndag. hoppa över lördagen skulle sitta fint nu. paniken växer allt eftersom att nu går det räkna dagarna på en hand. ska försöka ta mej igenom veckan utan att bryta ihop men det är fan inte lätt. just nu skulle jag bara vilja gråta och glömma allt. allt vad som har med 2004 och den 15 januari att göra.... jag saknar han så otroligt mycket. det är inte rättvist att någon så underbar ska behövas tas ifrån än. jag var fortfarande ett osyldigt litet barn och skulle inte behövt stå ut med allt vad som kom där efter.

än förstår jag inte hur jag överhuvudtaget klarade av att ta mej igenom dom första månaderna. det är nu på senare tiden som det har blivit jobbigt. och jag kan fan inte fatta att det är mer än 7 år sen jag träffade honom sist. tror att det var på trettondagsafton 2004. mer än sju år.

på lördag är det sjuårsdagen. :( sju hela långa och smärtsamma år. efter den 15:e börjar vi på det åttonde året. allt som händer efter den 15:e kommer vara 8 år sen han sist var med på min födelsedag , julafton , midsommar och så vidare.

jag vill vakna upp ur denna mardröm nu , men jag vaknar aldrig. snälla låt mej slippa ur den jävulska mardröm. vakna vakna vakna vakna. 

när jag var liten sa mamma alltid att mitt tjat kunde väcka döda. och tro mej jag har testat men det går inte så bra.. inte bra alls. alltså ljög hon. 

 
fy helvete vad jag saknar dej lars thuresson <3