jag är trött på att må dåligt hela tiden. känna klumpen inom mej växa hela tiden. känna all fucking press överallt. i skolan, hemma, på fotbollsplanen. folk säger till mej att jag är gladare nu än för en månad sen. dom har så fel. det är bara det att jag är bättre på att dölja det nu.. allt är fejk fejk fejk. med gråten i halsen tar jag mej igenom skolan med alla fucking jävla idioter som trackar mej 24/7 bara för att jag är som jag är. annorlunda är det jag hör. jag är inte som alla andra tjejer. men vem fan vill vara som alla andra tjejer? inte jag ialla fall. jag vill vara mej själv. jag vill klä mej som jag vill, göra vad jag vill på fritiden. jag vill inte sminka mej och festa varje helg och sen skryta om det som en jävla idiot. jag vill vara jag utan allt jävla skitsnack. jag har lärt mej att vara stark och stå upp för mej själv. men det är so fucking hard med all jävla skit som hämder runt omkring mej.. folk dör, folk sviker, folk lämnar. det är i stort sett så mitt liv ser ut. jag har lärt mej att aldrig gråta framför en annan människa för det är svagt och jag kommer aldrig mer att vara svag.

den 23 februari tog vi silver i masjö gnistan och mitt knä gick åt skogen.
tre bilder kommer