..

igår satt jag och läste i en gammal dagbok från den tiden. och nu har jag ett svar på varför jag skrattar hela tiden.
för lite mer än fem år sen slutade jag skratta. jag varken skrattade eller log på en lång tid. i min dagbok hade jag skrivit längst ner på sidorna : "idag log jag ett fejk leende" eller "idag grät jag istället för att skratta när jag såg på film"  men på slutet av den tiden stod det kanske istället : "idag skrattade jag på riktigt :)"  det låter hemskt men så var det. jag skrattade inte, alla kanske undrar varför och jag har bara ett svar; varför skratta när man vet att man inte är lycklig och att man aldrig kommer bli igen? om man inte är lycklig finns det ingen anledning att skratta, jag ville ju bara gråta. tiden då var inte kul även om ni tyckte ett skämt var kul kanske jag tyckte det var en kränkning mot min bästa (mest saknade) vän. fast skrattet kom tillbaka och nu har jag mycket skrattande att ta igen. även att det är upplivande att skratta ibland så är det jobbigt att skratta hela tiden. jag vill inte men jag kan inte styra det. det är jobbigt, för jag vet att folk inte tycker om att jag skrattar. förlåt.

Åsikter

Säg vad du tycker:

jag heter:
spara mig

E-postadress: (endast för mig)

vill du att jag ska besöka dig?:

Lätta nu på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0