Dagen D. Dagen då allting började. Dagen jag vill radera ur mitt minne men som sitter etsad vid min hjärnbalk.  

   Allting började och slutade vid denna dag. Ingenting skulle någonsin mer bli sig likt. Människor ändrades på alla olika sätt. Saker som aldrig tidigare varit jobbiga blev svåra. Saker som var svåra blev lätta. Allt ställdes på ända. Allt förstördes. Det var ditt fel. Alla vet det.

     Du kunde fortfarande ha varit här om du själv skulle ha velat. Du kunde fortfarande ha varit här och stöttat mig i alla mina svåra beslut. Vad jag ska välja? Ska jag göra si eller ska jag göra så?  

   Du fanns alltid där för mig. Jämt och ständigt. Ända fram till dagen D. Då allt hände. Då en del av mig dog.