Nu är det en vis säkerhetsgräns till mej. Jag lackar sönder och båda mina syskon har redan fått smaka på min ilska. Aså snart är det fan inte värt att längre... mitt självförtroende dallar som, jag vet inte vad. det spelar tydligen ingen roll om jag bara har missat tre träningar på hela året, spela får jag fan inte ändån. Jag har nog bäst träningsstatistik. Skulle vara kul att se. Och idag, jag var fan laddad till tusen men vad väntar dom sig av en femma som aldrig spelat en träning ihop. Jag får ju bara spela när vi är nio pers, jag ställer iallafall alltid upp för laget men vad fan är tacken. Sitta på bänken andra och sista perioden.. skit kul aså... jag ger fan upp.. När man ser att alla är skit trötta och det inte blir varken bättre eller sämre på planen kan man ju sätta in lite pigga ben.. Men vi blir bortglömda vi som sitter på bänken.. Får jag sitta en match till lägger jag av. Här och nu meddelar jag det. En match till jag blir bänkad och jag lägger av. Ni får ursäkta texten. Skriver på telen...