22:45. det var då allt började. försnacket drog igång och det var kul oh bra oh så. 
cirka 25 minuter senare så släpptes pucken. 
23.35 låg sverige under med 0-1. helvete. sverige hade spelet och det var surt som fan.
efter andra perioden stog det 0-2. jävla finland. sverige ägde ut dom. men gav bort två skit mål.
inför sista perioden hade jag ett hopp, ett hopp om att sverige skulle göra samma vändning.
william karlsson gjorde mål i powerplay efter drygt 4 minuter. hoppet växte.
sen tickade klockan på. sekunderna gick onaturligt fort och jag satt här i soffan och skakade.
sverige spelade grymt. hade allt. men målen ville inte komma. när det var två minuter kvar
gör finlands målvakt en tavla. han går bakom mål, rensar på svensk spelare som lägger in den
till max friberg. öppet mål och jag grät. det var 1.44 kvar när pucken gick in. 

förlängning. jaha. stog upp hela tiden. hoppade runt och skakade. bad daniel vara tyst. själv
visste jag inte vart jag skulle ska ta vägen. sverige hade många vassa chanser. finland hade
ungefär lika många i slutet av förlängningen. tiden tog slut. fan

straffar. jag stog upp och skakade och grät. nerverna är aldrig riktigt på min sida. inte alls.
sebastian collberg satte första säkert. finsken satte sin också, men de va nära att gustavsson
tog den. max friberg var iskall som vanligt och satte sin. johan gustavsson räddade finskens 
straff. filip forsberg hade chansen att avgöra. orden som lämnade min mun sekunden innan han tog straffen
fick mej själv att bli chockad. tihi. han missade och jag och daniel satte oss i soffan. jag reste mig upp
direkt. stog en meter från tvn och bet på naglarna. tar gustavsson den så vinner dom. blir det mål
fortsätter straffarna. han behövde inte rädda för granlund gör en tabbe och fixar inte ens straffen.

jag hoppade upp och ner. råkade slå i lampan. kramade om brosan. och sen satte jag mej ner och
andades. fällde en tår. och var anmält stolt som svensk.