hört talas om ironi någon gång? ironi är mitt andranamn. seth förde det till mej.

idag är en sån dag där ironin slår till. endel kanske inte ser det ironiska i det.
man jag gör.
sinnessjukt mycket ironi. men de e så de e i livet. livet är ganska ironiskt.
på söndag är det den dagen jag vill sudda ut från kalendern. jag vill hoppa
över den och glömma dagen totalt. men tyvärr så finns den där. det ironiska
i detta? jo. idag var jag uppåt, jag var glad. jag hade en trevlig lunch. mådde bra.
gick ut ur matsalen och fick en chock. på tvskärmen som informerar om allt och inget
var et idag en enda bild. en enda. två rader text. och jag fick svar varför dom har
flaggan på halv stång. en kille. snart 18 år. finns inte mer. en kille som troligtvis längtade
ihjäl sig efter ett körkort. en kille som aldrig hade vart på en pub eller bar. en helt vanlig
kille. som inte finns mer. han fyllde år en månad och två dar senare än mej. inte längre.
efter igår eftermiddag finns han inte längre. känslan på kagg är tryckt. ett mörker ligger
över skolan. och man känner att det är något som har hänt. det gör ont i en att gå in
genom dörren. så idag har det vart helt okej att vara på ugglan hela dagen. det är
tryggt där. kära ugglan.

ironin i detta? jo. jag kan inte få vara glad och uppåt en hel dag. det är ironin i mitt liv. om jag är minsta möjliga lycklig en dag så är det alltid något. kan vara en liten grej eller som nu en stor grej som drar ner mej igen. kära farbror, kan jag få vara glad någon dag? en hel dag? snälla?!